Birgitta Nordström

I sin linda

I projektet I sin linda undersöker jag behovet av svepefiltar för dödfödda barn eller för de barn som dör i samband med förlossning. Arbetet rör sig mellan material, rum och handling. Genom vävningens olika steg, från handvändning till industriell produktion, har en filtkvalitet tagits fram, som senare sys till filtar, en i taget.
 Nu är den fasen snart slutförd och jag vill jag gå vidare och undersöka hur filtarna kan fungera inom vården.

Möten med föräldrar, barnmorskor, läkare och präster har lett till många olika funderingar om hur textilen kan utformas – och vilka handlingar som genom textilen blir betydelsebärande.

Arbetet har vuxit sakta. Startpunkten var en fråga från en läkare som i mötet med ett av mina bårtäcken uttryckte: ”Tänk om det fanns en liten filt, att överräcka till den förälder som förlorat sitt barn. Orden räcker aldrig till”

Hennes ord har varit som ett oroande imperativ i mig länge. Jag har prövande i min vävstol vävt filtar med mjuk ull, glansigt silke och skimrande bomull. I sin linda var först 18 filtar som var ett första försök att svara an till frågan – genom att försöka väva det vackraste.

Utifrån de filtarna har jag utvecklat en filtkvalitet som tillverkas industriellt och sedan, en i taget, sys till filtar. Varje filt får en liten avslutande kantstickning med en silketråd. Det är ett försök att förena en hantverksprocess med industriell produktion. Filtarna måste vara möjliga att producera till rimlig kostnad och lämnas vidare till sjukhus för att i sin tur lämnas vidare till föräldrar.

I sin linda är del av forskningsprojektet I RITENS RUM och har finansierats med hjälp av en rad organisationer och stiftelser, främst Göteborgs slöjdförening och Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs universitet.